Charlottas kläder

På huvudet bär Charlotta en klut eller huckle som knyts under hakan. Denna huvudbonad signalerade mycket mer förr än vad de gör idag. Färg, form och utsmyckning användes för att berätta om status, familjeförhållanden och skillnaden mellan vardag och fest. Alla kvinnor, stora som små, skulle bära förkläde. Charlottas förkläde har en påsydd bröstlapp, nederdel och hängslen. Under förklädet bär hon en klänning med liten krage, puffärmar och knappslå mitt fram. För att hålla strumporna på plats hade hon ett livstycke stickat i grov bomull på sig under klänningen. På fötterna bär hon läderskor.

Charlottas far

Charlottas far bär en kaskett på huvudet, ett vanligt plagg under 1700- och 1800-talet. Det är en mössa av skinn eller tyg med skärm fram och ibland även bak och eventuellt med uppvikta klaffar vid sidorna. Namnet kaskett kommer från det franska ordet casquette, diminutivform av casque, kask. På överkroppen bär han en skjorta i randig bomull. Den industriella bomullsindustrin var på sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet. Ovanpå skjortan har han väst och kavaj, och nedtill bär han byxor i ull. När gylfen åter blev på modet på 1830-talet gjordes den så diskret att den helst inte skulle synas alls – knapparna doldes bakom en fåll. Hans stövlar är av läder och på ryggen bär han en ränsel, en typ av ryggsäck i form av en påse försedd med remmar att hänga över ryggen.

Borgare (man)

På huvudet bär han en cylinderhatt, en typ av hård herrhatt med yta av sammet med cylinderformad kulle. Även kallad hög hatt eller stormhatt. Hans vita skjorta har en stärkt och dubbelvikt krage med öppning för adamsäpplet. Söndagsbladet, också kallat chemisett är det stärkta skjortbröstet med knappar häktat på skjortlinningen. Manschetterna är också lösa och stärkta. Flugan runt halsen är färdigknuten med resår och spänne i nacken. Till detta bär han också vita handskar, promenadkäpp, väst under ytterrock i ylle, rutiga byxor och svarta läderskor.

Borgare (kvinna)

Den lilla hatten är en coiffe gjord av sammet och prydd med färgade fjädrar. En coiffe är en modernare tappning av den medeltida huvudbonaden coif. Den kan ha en minihatt som botten, eller fästas i håret med till exempel kam. Dekorationen kan bestå av färgade band, flor, fjädrar, tygblommor med mera.
Runt halsen bär hon halskläde och nedtill en kjol med turnyr, en kudde eller ställning av stålfjädrar som ger kjolen en pösande form bakåt. Hennes jacka är figursydd och har snäva ärmar med breda slag som slutar med en liten spets vid handleden. En populär detalj var det spetsprydda parasollet.

Borgare (pojke)

Pojken i sällskapet bär sjömanskostym och flätad halmhatt. Halmhatten är något av en symbol för sommar, landet och ledighet, trots att det numera inte är så vanligt att bära denna typ av huvudbonad. Under mitten av 1800-talet blev halmhatten en populär huvudbonad för både män och kvinnor i Europa. Till en början importerade Sverige sina hattar från Schweiz, England och Italien och till och med från bortre Asien, men snart började de tillverkas även i Sverige. En bidragande orsak till de billiga halmhattarnas popularitet var att de skyddade så bra mot solens strålar. På den här tiden signalerade en solbränd hy underklass. I slutet av 1800-talet var det populärt att ha sjömansinspirerade kläder på sig. Pojkens sjömanskostym består av vit skjorta kantad med blått band, fluga/blå rosett knuten om halsen, ljus jacka med blå detaljer runt fickor och ärmar, ljusa ankellånga byxor med blå slag och lätta snörkängor i läder.