Det är nog så att det inte finns några typiskt Halländska sägner. Samma berättelser som man hittar i Halland, hittar man inte bara i andra landskap, utan också i andra länder över hela världen. Historier har färdats långa vägar, rest med sjöfarare och vandrare, handelsfolk och musikanter innan de slår sig ner i Harplinge, Eldsberga eller New York. Men det har berättats sägner i Halland sedan människorna här började prata, det är helt sant!

Vad är det för skillnad mellan en sägen och en saga? Jo, en sägen är något som sägs ha hänt, en sägen är sann. Den berättar om en sten, en sjö, en gumma eller bonde, ibland utpekad och namngiven, ibland anonym. I sägnerna kan vi hitta spöken och jättar, troll och vargar, men de är alltid berättade om en plats, och ofta känner man den som varit med om det.

Och en saga då? Jo, de handlar om någonting långt borta, och för länge  sedan. Ni vet ”Det var en gång en bondflicka, en drake och ett slott i ett land långt, långt borta …”.

Finns det sägner än idag? Ja, det är en bra fråga. Kanske har ni fått  något berättat för er som sägs vara sant. Om någon som känner någon som varit med om något märkligt förra sommaren? Kanske hade det verkligen hänt, eller så har ni också fått höra en äkta sägen, en äkta sägen från Halland!

Här bjuder vi på några smakprov på sägner från Halmstad, och en som berättar hur Halland blev till. Samtliga är hämtade ur boken I drakslingornas land – sägner och folktro från Halland , och den kan man hitta på de flesta bibliotek.