En piga tjänade på Harplinge prästgård i sin ungdom. Där fanns ett spöke som höll till på vinden. Det visade sig aldrig någon annanstans i byggnaden.

Egentligen visade det sig inte på vinden heller, ty man såg det aldrig och man hörde det inte heller. Det var bara det, att vilken en av pigorna som städade på vinden, så blev hon dödssjuk. Det slog aldrig  fel. I precis tre dar räckte sjukdomen. Efter denna tids förlopp blev den sjuka lika frisk igen. Prästen försökte läsa bort spöket, men han orkade inte.