Pokémon GO är renodlad ondska

När vi kom tillbaka till museet efter sommarens ledighet (2016), fann vi att vi hade blivit ett Pokéstop. Ett Pokéstop? Jo, visst. En sådan där plats där glada användare av mobil-spelet Pokémon Go kan komma och ladda sitt spel med bollar och annat för att kunna smita vidare och fånga små tecknade påhittade varelser och få poäng. Jättepopulärt. Nytt. Och, så irriterade några har blivit över detta tramsiga spel. Polisen har varnat för trafikolyckor. Kvällstidningarna rapporterar om folk som skadats när de spelat. Andra har förfasat sig över att det spelas ett sådant onyttigt spel över huvud taget. Hallå? Världen står i brand och människor dör! Hur kan ni  ägna er åt att spela mobilspel? Och dessutom ett sådant fånigt spel; att fånga fantasidjur med bollar?

Jo, det är klart att det är fånigt, och kanske till och med kan orsaka olyckor när någon tittar i mobilen istället för vart man går. Men är detta något nytt i vår historia? Är det första gången som vi ägnar oss åt något som inte är ”nyttigt”? Och är det första gången som någon förfasar sig över människornas onyttiga beteende?

Nej, knappast. Nyheter, även sådana som var praktiska och nyttiga, har alltid väckt människors oro och vrede. Vad skall det här vara bra för? Vad skall hända med det gamla nu? När boktryckarkonsten lanserades blev de som skrev böcker för hand hotade, och grävmaskinen kallades ”brödtjuven” av arbetare som betalades för att gräva med spade. På 1970-talet reagerade många dansorkestrar med högljudda protester mot diskoteken, där discjockeyer tog jobbet från dem genom att spela skivor för dem som dansade. Idén om att jorden var rund och inte platt möttes till och med av dödshot och rop på att man hånade både kyrkan och Gud själv. Luftfarkoster och tåg, bilar och cyklar möttes med skräck och fasa när de första gången dök upp i vår värld. Hur skulle människan klara av det nya? Dessa uppfinningar och nyheter räknar vi idag som naturliga och för det mesta som nyttiga. På samma sätt har alla former av förströelse och underhållning fått sin dos av tveksamhet, oro och  irritation. Ny musik och dans som ungdomar ägnat sig åt har varit dålig och kanske syndig. Film på video och dataspel beskylldes till och med för att orsaka brottslighet, när dessa blev populära. I Svartrå kyrka i Falkenberg finns en målning från 1700-talet, där en människa spelar kort med djävulen själv. Kortspel, det var något som ledde till undergång och evigt lidande i helvetet. Kanske kände målaren samma irritation som vissa idag känner för dem som ägnar sig åt spel på sin mobiltelefon?

Nå, hur mycket av det vi gör till vardags kan egentligen kallas ”nyttigt”? Schack och  korsord? Sudoku och Fia med Knuff? Whiskeyprovning och Boule? Brodyr och sola på stranden? Att titta på amatörer som prövar olika danser i ”Let’s Dance” på tv?  Läsa böcker om Harry Potter? Fågelskådning och plantera rosor i trädgården? Gå på religiöst möte i kyrka eller moské? Spela fotboll eller renovera äldre bilar? Titta på konst på ett museum? Listan kan göras hur lång som helst, och en sak är klar:  Det som är högtid och livets mening för den ene, kan vara slöseri med tid och ork för den andre. Skulle vi blott ägna oss åt det som är ”nyttigt” och får oss att överleva, det vill säga få fram mat och värme, skulle väldigt mycket räknas som meningslöst och fånigt.

Pokémon Go löser kanske inga världsproblem, eller får maten på bordet till kvällen. Om ett år eller två är det inte säkert att någon spelar det. Men tittar vi bakåt i  historien, är det inget nytt som händer runt om i städerna, och ute i landsorten.  Sådant här har vi alltid gjort, och kanske behöver vi en sysselsättning som inte löser någonting. Oavsett om det är att jaga efter Pokémons som heter Poliwag, Staryu och Oddish, eller att irritera oss på dem som gör det.

augusti 2016