Fastan, fastlagen och semlan
”Ur led är tiden!” utbrast en gång prins Hamlet i Shakespears drama. Och kanske är tiden ur led, när vi erbjuds att köpa semlor redan veckorna efter jul. Ja, semlor, förresten? Hör ni kanske till dem som pratar om fastlagsbullar, eller fettisdagsbullar? Kärt barn har många namn, sägs det. Och oavsett vad vi kallar bullen, så har den sitt ursprung i att äta gott, och mycket, fram till dess att det är dags för fastan, och sista dagen före fastan är på fettisdagen. Precis som vid Lucia, då julfastan inleds och vi tuggar på lussekatterna, äter vi vetebullar för att stå oss.

Den fettisdagsbullen som vi känner idag, med mandelmassa och grädde, och kanske varm mjölk, dök upp ganska sent i vår historia. Länge saknades den vispade grädden och man åt bullar med eller utan fyllning i varm mjölk, så kallad hetvägg. Traditionen är känd sedan medeltiden och finns också belagd i Tyskland.

Ordet ”Semla” är från början latin och betyder vetemjöl, eller extra fint vetemjöl. I Finland säger man också semla, men då betyder det samma sak som vi i Sverige kallar fralla, eller franskbrödbulle. Ganska logiskt, med tanke på den latinska betydelsen. Fastlagen är namnet på tiden före fastan då man förberedde sig på en tid med mindre mat och ätande. När vi i början på 1500-talet övergav den katolska kyrkan och blev protestanter avskaffades fastan som kyrklig tradition, men lustigt nog behöll man festen före och efter, precis som vid julfastan. Men om man nu skall fasta, kanske det är en bra idé, att inte bara äta upp sig under sista dagen före fastan, utan i månaden dessförinnan? Inom katolska länder lever traditionen kvar, och inom andra religioner som till exempel islam, är fastan, ramadan, en levande och viktig högtid.

Hur gör vi i framtiden? Kanske är fasta och annan avhållsamhet en bra kontrast till vårt liv i överflöd och konsumtion.